Draken och prinsessan

Inga-Lill Ottosson
The dragon and the princess

Det var en gång en drake, som bodde i en stor borg högt uppe på ett berg. Draken hade bott där i flera tusen år, men ingen människa hade sett honom. I byn som låg alldeles nedanför berget pratades det mycket om vad som kunde finnas i borgen, men ingen vågade sig upp för att undersöka det. Draken hade varit nere i byn för fler hundra år sedan, men blivit skrämd av konstiga ljud. Det var en vallpojke, som hade blåst i sin flöjt. Draken hade aldrig hört musik förut och han tyckte det var förskräckligt.

En dag när draken satt i sin borg och tittade ner på byn fick han se en vacker flicka med en krona på huvudet. Han blev väldigt kär i henne och tänkte att henne skulle jag vilja gifta mig med. Han visste förstås inte var hon bodde, men jag får väl leta efter henne tänkte han. Men hur skulle han våga sig ner till byn? Tänk om det hemska ljudet kom igen. Det som människorna kallade musik. Han samlade mod i flera dagar, sedan begav han sig ner. När han kom ner till byn fortsatte han in i skogen, men ingenstans kunde han se henne. Plötsligt fick han se en pojke som kom vägen fram. Han bar på ett gevär. Det var Per, som var ute i skogen och jagade. När Per fick se draken blev han både förvånad och rädd. Draken stannade och frågade var den fina flickan med kronan bodde.
– Menar du prinsessan så bor hon på slottet, svarade Per.
Därefter skyndade sig Per hem och berättade för alla han mötte om draken, men ingen trodde honom. Du har bara drömt sade man till honom.

En dag var prinsessan försvunnen, man letade överallt i hela den stora trädgården där hon hade varit och plockat blommor. Alla i hela slottet letade, men ingenstans fann man henne. Då red kungens tjänare ner till byn och satte upp ett stort anslag där det stod att prinsessan var försvunnen. Kungen utlovade en stor belöning till den som hittade prinsessan.

När Per läste anslaget kom han att tänka på draken, som hade frågat efter prinsessan. Tänk om det var draken, som hade rövat bort henne! Per hade lust att sätta full fart till borgen, för det var ju dit draken hade försvunnit, men när han tänkte efter tyckte han det var bäst att vänta tills det blev mörkt.

På natten smög sig Per upp till borgen, men när han kom nära fick han se att draken var vaken och satt på trappan och tittade på månen. Plötsligt hördes ett förskräckligt oväsen, någon knackade på rutan och skrek:
– Släpp ut mig!
Per kände igen prinsessans röst, men hur skulle han kunna hjälpa henne, när draken satt och vaktade borgen? Med jämna mellanrum sprutade draken ut en stor eldslåga. Det såg ruskigt ut. Per fick vända om hem igen utan prinsessan. 

När han var hemma kom han att tänka på att han hade sett en matskål på trappan. Kunde det vara drakens matskål tro? När Per vaknade på morgonen hade han fått en alldeles lysande idé. Han skulle smyga upp till borgen i natt och med sig skulle han ha sömnmedel, som han skulle lägga i drakens skål. Sedan skulle han befria prinsessan.

Per smög så tyst han kunde upp till borgen, någon drake kunde han inte se. Skulle han våga sig fram till matskålen? Det var alldeles ljust för månen lyste upp hela borgen. Hur skulle han göra? Just då försvann månen bakom några moln. Kvickt smög Per fram och lade sömnmedel i skålen. Sedan gömde han sig bakom några buskar och väntade för att se vad som hände. Efter en lång, lång stund kom draken ut, och nu var han väldigt hungrig, så han slukade allt som fanns i skålen. Sedan satte han sig tillrätta i en stol, som stod nedanför trappan. Det dröjde inte länge förrän draken hade somnat. Det hördes på de ljudliga snarkningarna. Hela borgen skakade.

Kvickt smög sig Per in, rusade uppför alla trapporna till tornrummet, där han fann prinsessan. Hon blev jätteglad när hon fick se Per, som tog hennes hand. Tillsammans sprang de nerför trapporna och fortsatte ut i det fria. Draken sov fortfarande som tur var. När kungen och drottningen fick se sin flicka blev de jätteglada och kramade om henne. Per berättade om draken och hur han hade lurat den och befriat prinsessan. Kungen berömde honom och tyckte att han hade varit mycket modig.
– Du får fundera på vad du vill ha som belöning, sa kungen,
– men jag är orolig för att draken kommer tillbaka, när han upptäcker att prinsessan är borta. Finns det inget som den är rädd för?
– Jo jag vet något, sa prinsessan.
– Vad då? Sa kungen.
– Jag upptäckte att draken var väldigt rädd för musik, sa prinsessan.
– Då har jag en ide, sa Per.
– Vi sätter en vakt nedanför berget, som börjar spela musik, så fort draken är på väg ner. 
– Vilken smart ide, men vi får se till att soldaterna löser av varandra, sa kungen.
– Nå Per har du tänkt på vad du vill ha i belöning? sa drottningen.
– Ja jag skulle gärna vilja gifta mig med prinsessan, sa Per.
– Vad säger du min flicka? sa kungen.
– Snälla pappa det vill jag gärna, sa prinsessan. 
– Du får prinsessan och halva kungariket eftersom du har varit så modig, sa kungen.

Sedan gifte sig Per med prinsessan och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Undrar du över draken? Jo han visade sig aldrig mer.